På den här dagen
1 juni år 2000 trädde minoritetsspråklagen i kraft för Sveriges fem nationella minoriteter varav samerna är en. 1977 uttalade Sveriges riksdag att samerna är ett urfolk i Sverige. Samerna är sedan 2011 erkända som ett folk i Sveriges grundlag. I egenskap av urfolk har samerna dessutom ett folkrättsligt skydd.
Sverige har därmed erkänt att samerna är både ett folk, ett urfolk och en nationell minoritet. Ett folk har teoretiskt en större rätt till självbestämmande än en minoritet och ett folk har en starkare ställning än ett urfolk. Ett urfolk har kulturella rättigheter men inte samma rätt till självbestämmande som ett folk.
Men i och med att det är den 1 juni idag så påminner vi oss om att:
Samiska - alla varieteter - är ett hotat språk efter att ha varit marginaliserat under stora delar av 1900-talet.
På många håll inom Sápmi pågår ett språkbyte som är långt framskridet. Det svenska majoritetsspråket dominerar. Samiskan tenderar att vara ett språk man talar i hemmet. De allra flesta äldre samer har aldrig eller endast bristfälligt fått lära sig att läsa eller skriva i skolan på sitt eget modersmål.
Situationen för samiskan kan bedömas som allvarlig. Språkbytesprocessen handlar om flera faktorer. Alltifrån en negativ regional utveckling i de samiska bosättningsområdena till mer personliga funderingar ”om det verkligen lönar sig att kunna språket”.
Det internationella samfundet (Europarådet, FN m fl) påverkar den svenska samepolitiken. Konventioner och deklarationer som Sverige undertecknat värnar de nationella minoritetsspråken och kulturell autonomi - med rättigheter till egen kultur, språk och självbestämmande i egna angelägenheter. Ett exempel är Europarådets konvention om skydd för nationella minoriteter och den så kallade stadgan om minoritetsspråk som ledde fram till minoritetsspråkreformen i Sverige. Nuvarande utveckling av de politiska och ideologiska förhållandena talar för ett samiskt språkbevarande.
Källa: samer.se