Om varumärke

På PRV:s webbplats finner du massa bra information och läs gärna igenom PRVs guide inför varumärkesansökan.

En del länder, som Sverige, anser att skyddsomfånget för en varumärkesregistrering i svartvitt täcker in alla färger. De flesta EU-medlemsstaterna har dock arbetat enligt principen "what you see is what you get”.

PRV:s praxis är alltså oförändrad på så sätt att två märken ses som identiska om den enda skillnaden är att det ena märket är i färg och det andra är i svartvitt. Denna praxis tillämpas även på EU-varumärken i samband med granskning av en svensk varumärkesansökan. Hos EUIPO blir det tvärtom: märken som är registrerade hos PRV kommer att få ett skyddsomfång baserat på den eller de färger som märket lämnats in i.

Skyddet anser bara namnet, ej designen av figuren. Om man också vill skydda designen, måste man komplettera med en figurmärkes-ansökan.

Då det gäller ordmärken tas hänsyn till ordens uttal, stavning och betydelse. För att det skall anses vara risk för förväxling behöver det inte vara likhet i alla dessa hänseenden. Exempelvis kan två märken som uttalas mycket lika men stavas på olika sätt vara förväxlingsbara, men de behöver inte vara det. Det kan vara så att två ord betyder samma sak men stavas och uttalas på olika sätt. Betydelselikheten spelar en viss roll i undantagsfall enligt förarbetena där exemplet med orden Varg och Ulv möjligen kan anses förväxlingsbara.

I praxis finns många exempel på vad som anses vara förväxlingsbart. Det kan vara två ord som betyder samma sak på två olika språk, om det är ett språk som är allmänt känt språk i Sverige, t. ex. engelska kan en förväxlingsrisk föreligga. Bland annat har Solstrålen ansetts förväxlingsbart med Sunbeam, men inte Cougar med Puma, inte heller Weisses Rössl med White Horse.

För figurmärken är det framför allt synintrycket som är det väsentliga. Det finns ingen regel som säger att märken med samma motiv automatiskt är förväxlingsbara. Avgöranden angående figurmärken måste i särskilt hög grad göras från fall till fall.

Även om det inte automatiskt betyder att två liknande märken är förväxlingsbara kan det naturligtvis vara så att de faktiskt är förväxlingsbara. En bild på en örn med utbredda vingar har exempelvis ansetts förväxlingsbart med ett annat märke med en örn med utbredda vingar.

Likaledes kan märken med olika motiv också vara förväxlingsbara med varandra. Ett figurmärke och ett ordmärke kan också hindra varandra. En bild av en tupp och ordet ”Tuppen” skulle kunna utgöra hinder för varandra. Innan 1960 års varumärkeslag var den förhärskande inställningen i praxis att det inte kunde finnas likhet mellan figur- och ordmärken. Det är ju dock så att ett märke uppfattas med alla sinnen och kan framkalla en begreppsmässig likhet. Detta kan innebära att ett figurmärke och ett ordmärke har samma innebörd och således kan vara förväxlingsbara.

En annan viktig aspekt beträffande figurmärken är färgsättningen. Registreringen av varumärken sker dock i svartvitt och gäller alla färgkombinationer. Det finns ett undantag för märken där endast färgkombinationen står för märkets särskiljningsförmåga, hänsyn måste i dessa fall tas till detta. Annars presumeras båda märkena vara i samma färg vid bedömningen. Storleken är också en viktig fråga när det gäller faktiska förväxlingar. Med storlek avses varumärkets storlek och förhållanden mellan märket och texten.

Turbovent är förvisso registrerat som ett figurmärke. Denna registrering ger emellertid ensamrätt till ordet Turbovent. Om så inte hade varit fallet hade PRV försett märket med en disclaimer, vilket hade framgått av registreringsbeviset. Att så inte har gjorts innebär att registreringen gäller fullt ut till dess domstol helt eller delvis hävt denna. Denna fråga är inte föremål för prövning i detta mål. Heliovent har således en ensamrätt till helheten av varumärket. Allt som är förväxlingsbart med denna helhet medför intrång. Som framgår av registreringen består varumärket också av ett snett streck delvis placerat över bokstäverna O och V samt en ram. Enligt Heliovents uppfattning är dessa element så marginella att registreringen i princip endast avser ordet Turbovent, och i vart fall föreligger förväxlingsbarhet med annan som använder ordet Turbovent.

Enligt 15 § första stycket varumärkeslagen innefattar inte ensamrätten sådan beståndsdel av märket som ej ensam för sig kan registreras. Enligt paragrafens andra stycke får vid registreringen sådan beståndsdel undantas från skyddet. I registreringen intas då en s.k. disclaimer. Så har uppenbarligen inte gjorts i aktuellt fall. Parterna är oense om vad avsaknaden av disclaimer innebär. Enligt lagmotiven till denna bestämmelse syftar bruket med disclaimer att närmare klargöra en registrerings rättsverkan. Registreringsmyndigheten förfogar över denna möjlighet, men anmodas i motiven att endast tillgripa denna då det finns anledning att anta att registreringen kan missförstås. Det synes uppenbart att denna möjlighet är fakultativ på så sätt att om undantag från registreringen inte har gjorts, saknar detta särskild betydelse för registreringens rättsverkan. Tingsrätten har därmed att pröva rättsverkan av registreringen.

Genom registreringen åtnjuter Heliovent ensamrätt för varumärket som helhet med dess kombination av ord- och figurelement. Detta gäller även om helhetsintrycket skulle vara i väsentlig mån beroende av någon del som inte omfattas av ensamrätten. Helhetsintrycket av Heliovents varumärke är starkt beroende av ordelementet Turbovent; figurelementen är av vanligt slag och är inte framträdande. Med hänsyn till dessa förhållanden kan frågan ställas om någon annan än Heliovent kan använda ordet Turbovent som kännetecken för varor av samma eller liknande slag utan att kännetecknet bedöms vara förväxlingsbart med Heliovents varumärke och om inte den på registreringen grundade ensamrätten för varumärket som helhet därför i vart fall i praktiken ger skydd också för ordet Turbovent. Av skäl som framgår av det följande saknar emellertid hovrätten anledning att gå närmare in på denna fråga.